Kärleken mellan mig och Andreas var oslagbar. Många sa att när de såg oss så trodde dom på kärlek eller bara förstod vad kärlek var. Så mycket älskade vi varandra, det lyste om oss helt enkelt.
Vi var "the perfekt match" , hade äktenskapstycke och visste att vi skulle vara med varandra.
Om jag ändå hade kunnat spola tillbaka tiden en vecka, så hade vi fortsatt vara Amanda & Andreas, Andreas & Amanda. Nu är bara vi fast i enskild person.

Kärleken är hård, men samtidigt så har man alltid gjort något för att göra det till det den är.
Jag har inte Andreas längre, jag kan klaga och vara hur ledsen jag vill. Men jag kommer ändå aldrig komma ifrån att jag är värd detta.

Jag kommer aldrig glömma honom, han var mitt allt och det är en sak man aldrig glömmer .