Om livet hade varit som en dröm, så hade alla varit lyckliga. Alla hade levt sina dagar som alla var deras sista. Man hade inte suttit som jag gör nu och fundera över hur mycket livet är för en person egentligen. Visst, man lever det, man mår bra oftast, man kan bli ledsen ibland och man blir sviken och älskad. Livet innehåller ju rätt mycket och vad skulle livet vara för en person som inte hade något?
När jag nämner livet just nu menar jag inte existens, utan jag menar det som vi gör av livet. Tänk så skulle alla kunna leva sina lyckligaste dagar och inte ha problem. Skulle världen fortfarande ha problem med saker eller skulle allt vara perfekt och sluta utvecklas därifrån!?Skulle man tröttna?  Eller skulle man hitta nya saker som gjorde en fundersam, livet kanske inte kan vara fullständigt älskvärt och underbart. Det kanske måste finnas nedförsbackar som gör att man utvecklas.. kanske, kanske inte. Det lär vi inte få veta!

jaa, ibland vet jag inte vart allt kommer ifrån.
Men just nu mår jag inte helt okej, jag måste få erkänna det.